Blöder näsblod efter etsning: etsning näsa biverkningar
Etsning näsblod
Print Näsblödning, eller epistaxis, drabbar nästan alla någon gång i livet. Redan Hippokrates beskrev hur man kan stoppa näsblödningar [1]. De flesta fall av näsblödning är okomplicerade, men hos ca 6 procent av dem som blöder näsblod behöver sjukvården hjälpa till för att stoppa blödningen [2]. Därför är det viktigt att alla inom vården har god kännedom om hur man praktiskt handlägger vanliga typer av näsblödning. För en mer utförlig beskrivning av epidemiologi, riskfaktorer och avancerad terapi hänvisas till annan litteratur. Sökningen visar att det finns begränsad evidens baserat på randomiserade studier om basal handläggning av näsblödning. Praxis i dag baseras huvudsakligen på empirisk kunskap. De rutiner vid näsblödning som beskrivs i artikeln används vid öron-, näs- och halsklinikerna vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm, Lunds universitetssjukhus, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Länssjukhuset Sundsvall—Härnösand.
Praktisk handläggning av näsblödning
Näsblod Näsblod Näsblod är vanligt och beror ofta på att ytliga blodkärl i näsan brister. Men varför får man näsblod? Hur stoppar man det? Och när ska man söka hjälp? Näsblod kan komma plötsligt och ibland utan anledning. Det kan kännas läskigt med blod men det är oftast inte farligt. Oftast blöder det framåt dvs rinner blod ur näsan men vid en bakre näsblödning kan blod också rinna ned i svalget. Vanligtvis går blödningen över av sig själv. Näsblod orsakas ofta en liten skada, belastning eller tryck som pga torra slemhinnor eller sköra kärl i näsan ger en blödning. Det finns några saker du kan göra för att lindra besvären - och minska risken för att få näsblod i framtiden. Stoppa näsblod Har det börjat blöda i näsan? Prova att göra såhär. Sätt dig upprätt och luta dig lite framåt. Kläm med fingrarna runt näsans mjuka delar främre delen av näsan i 10 minuter. Andas genom munnen och spotta ut eventuellt blod. Sug på en isbit eller lägg en kall, blöt handduk över näsan och pannan.
Näsblod klumpar
Vid näsblödning går små blodkärl i nässlemhinnan sönder som gör att blödningen uppstår. De allra flesta fall av näsblod upphör spontant. Larma om du har en kraftig näsblödning. Symptom Vid näsblod rinner det blod ur näsan. Det kan även rinna ner i svalget och ibland sväljs lite blod. Detta kan göra en illamående och att man kräks vilket medför att blodet följer med upp. Första hjälpen Sitt upp och snyt rent näsan. Luta dig lätt fram och kläm ihop näsans mjuka delar med tumme och pekfinger i 10 minuter. Andas med munnen. Sug på en isbit eller lägg på en kall handduk över näsan. Detta kan göra att blodkärlen i näsan dras ihop och att det slutar blöda. Tryck ev. Låt den sitta kvar i 30 minuter. Näsblod kommer oftast från främre delen av näsan, i nässkiljeväggen, och benämns då som en främre blödning. Ibland kan blödningen uppstå längre bak i näsan och kallas då för bakre näsblödning. Då brukar det blöda kraftigare och det kan rinna blod från båda näsborrarna och även ner i svalget.
Blöder näsblod efter etsning:
Näsblödning, epistaxis
Cyklokapron peroralt 1,5 g x 3 under 3—7 dagar till vuxen. Vid störningar i kroppens blodstillande förmåga inriktas insatser på att motverka dessa. Detta kan innefatta tillförsel av trombocytkoncentrat, färskfrusen plasma och helblod liksom antidot till koagulationshämmande medicinering, t ex fytomenadion. Observanda Hos unga vuxna, särskilt tonåriga pojkar, kan en sällsynt förekommande kärlrik tumör, juvenilt angiofibrom nasofaryngealt angiofibrom oftast i bakre delen av nasalkaviteten eller i epifarynx vara orsak till näsblödning. Näsblödningen kan vara ensidig och återkommande. Maligna nästumörer kan också debutera med näsblödning. Näsblödning är ett tillstånd som hos vissa patienter kan bli livshotande, fr a äldre patienter med hjärtsjukdom och koagulationshämmande medicinering. Bedöm alltid allmäntillstånd och cirkulationspåverkan. Vätsketillförsel intravenöst, syrgas, blodtryck och puls har hög prioritet här. Blod kan innehålla smitta som hepatit B, hepatit C eller hiv.