Gris svans: Att föda upp grisar med knorr
Örtbräserad och teriyakigrillad grisvans med picklat rött
Gör så här Skölj svansarna. Ifall de har nån generande hårväxt, dra bort grova strån med pincett eller raka svansen på valfritt vis. Skär svansarna i gnagvänliga mindre bitar, kanske fem cm långa. Det går enklast med kraftig vass kniv eller om man känner sig fram och delar mellan kotorna. Lägg bitarna i en stor kastrull och häll på vatten så det gott och väl täcker. Koka upp och låt småkoka tio minuter. Det ska stiga skum till ytan. Häll sen bort vattnet och skölj av bitarna. Först steks svansbitarna i lite olja. Stek svansbitarna i olja i en tjockbottnad kastrull. De ska få fin färg. Tillsätt skivad vitlök, ingefära och salladslök och stek under omrörning tills det doftar gott av gyllene svans och kryddor. Den som gillar hetta kan förresten gärna tillsätta en torkad chilifrukt eller två också. Inga av kryddorna ska bli direkt bruna, än mindre brännas. Särskilt inte vitlöken. Häll över risvin och soja och tillsätt stjärnanis och ett cassiablad om du har.
Alla styckningsdetaljer Grissvans Det är mer kött på en grissvans än man kan tro och den går utmärkt att ugnsrosta, koka eller fritera för ett knaprigt och smakrikt resultat. Ett tecken på att svenska grisar mår bra är att de har kvar sina knorrar, alltså sin svans. I Sverige är reglerna för djurens välfärd sträng , och här är kupering av svansen förbjuden. I andra länder kuperas djuren ofta. Anledningen är att grisarna inte ska bita varandra i svansen vilket är ett tecken på att grisarna är stressade och inte får tillräckligt med utlopp för sina naturliga beteenden. Därför är tillgången på den ovanliga styckningsdetaljen grissvans inte stor. En grissvans väger knappa gram och har även i Sverige en ytterst begränsad tillgång. Den är full med kollagen och bindväv men även lite kött. Tillagning I Sverige är det sällan man äter grissvans men i vissa länder i Asien är det en delikatess. Det är mer kött än man kan tro på svansen och den går utmärkt att ugnsrosta , koka eller fritera för ett knaprigt och smakrikt resultat.
Vänd någon gång då och då. Dela limefrukterna, lyft upp svansarna och gnugga bort saltet med hjälp av limen. Lägg grissvansarna i en kastrull, häll på vatten så att det täcker och koka upp. Sänk sedan värmen till låg och sjud i 45 minuter. Skär ingefäran i mindre bitar. Mixa ihop citronsaften med vitlök, koriander, mynta, salladslök och ingefära. Häll av vattnet från grissvansarna och häll på nytt vatten så det täcker. Lägg på lock, sänk värmen och sjud i ca 50 minuter till. Häll om igen bort av vätskan den kan silas och kokas ihop till buljong och låt grissvansarna svalna under plastfolie. Picklat rött: Lägg den skivade kålen, ingefäran och chilin i en bunke. Koka upp ättikssprit, socker och vatten ihop och häll över kålen. Rör om och täck med plastfolie eller lock, låt dra i några timmar. Servering: Förbered och tänd på grillen. När du fått en fin glödbädd, grilla grissvansarna till fin färg och pensla med teriyakisås under tiden.
Gris svans:
Folkhälsans lekdatabas
Under grisens första levnadsvecka kuperas svansen för att göra svansen kortare. Anledningen till detta är att grisar senare i livet kan börja bita varandra på svansen, vilket påverkar både deras hälsa och produktion. En kortare svans minskar risken för svansbitning, men är också förknippat med både akut och långvarig smärta samtidigt som det inte löser det underliggande problemet. Vilda grisar svansbiter inte Så vad är då det underliggande problemet, varför börjar grisarna svansbita? Svansbitning är huvudsakligen ett tecken på att grisarna inte får utlopp för sitt naturliga beteende. I naturen spenderar de större delen av sin tid genom att undersöka sin omgivning för att hitta mat, sovplatser och identifiera faror. Trots att vi under produktionsförhållanden förser grisarna med en säker plats, foder och sovplatser har de kvar detta beteendebehov. Får de inte utlopp för sitt undersökande beteende kan det omdirigeras och riktas mot andra grisar, och svansbitning uppstår.