Cancer på livmodertappen: cancer i underlivet symtom
Livmoderhalscancer
Läs mer om kostnader Livmoderhalscancer Orsaken till livmoderhalscancer anses vara HPV eller papillomavirus. Den vanligaste formen av behandling av livmoderhalscancer är en kirurgisk operation. HPV är en infektion som smittar via sexuell kontakt och som det finns hundratals olika typer av. De flesta av infektionerna läker med tiden av sig själva, men vissa typer orsakar synliga vårtförändringar kondylom och cellförändringar i livmoderhalsen. Om cellförändringarna inte behandlas kan de leda till cancer i livmoderhalsen. Den som smittas av papillomavirus bär viruset i kroppen under hela livet. Symptom på livmoderhalscancer Livmoderhalscancer utvecklas stegvis. De första symptomen kan bestå av blödningar eller blodblandade och illaluktande flytningar, framför allt efter samlag eller ansträngning. När livmoderhalscancern sprids kan den uppträda bland annat i slidan, vävnaderna i bäckenbotten, urinblåsan och ändtarmen. När cancern utvecklas kan symptomen sålunda utgöras av bland annat smärtor i ryggen, urinvägssymptom, trötthet, kraftlöshet och smärtor i underlivet.
Livmodercancer
Tillbaka Livmoderhalscancer Livmoderhalscancer är en cancerform som har minskat kraftigt i Sverige sedan talet, då ca nya cancerfall diagnostiserades varje år. År diagnostiserades personer med livmoderhalscancer. Förhoppningen är att den ska minska ännu mer. HPV-vaccinering, gynekologisk cellprovtagning och kondom ger tillsammans ett bra skydd. Den nedre delen av livmodern kallas för livmoderhalsen eller cervix. Livmoderhalsen är inbäddad överst i slidan och utgör en smal passage mellan slidan och livmodern, cirka 2,5 centimeter lång. Denna smala passage ska hålla emot tyngden av ett barn som växer i livmodern. Den allra nedersta delen kallas livmodertappen. Livmoderhalsen består av olika slags celler. På ett frimärksstort område på livmodertappen, möts dessa celltyper och där kan cellförändringar uppstå. En cellförändring betyder att cellerna ser avvikande ut, till exempel genom att ha onormalt stor cellkärna. Det är i sig inte farligt, men en del av dessa avvikande celler kan utvecklas till cancerceller.
Cellförändringar i livmoderhalsen
Cellförändringar på livmoderhalsen är inte cancer. Men de kan utvecklas till cancer om de inte behandlas. Granskad av: Björn Strander , överläkare, Regionalt cancercentrum Väst En HPV-infektion kan leda till cellförändringar i livmoderhalsen som i sin tur kan leda till cancer. Vad är cellförändringar i livmoderhalsen? Cellförändringar innebär att cellerna på livmoderhalsen avviker mer eller mindre starkt från det normala mönstret. Det finns två typer av cellförändringar: låggradiga höggradiga. Låggradiga cellförändringar skiljer sig inte så mycket från den normala cellen. Oftast är den här typen av cellförändring mild och läker av sig självt utan behandling. Ibland kan låggradiga förändringar dock utvecklas till höggradiga. Höggradiga cellförändringar skiljer sig mycket från den normala cellen och kan med tiden utvecklas till att bli cancerceller. Den här typen av förändring vill man oftast behandla för att få bort. I de flesta fall tar det många år innan cellförändringar utvecklas till cancer.
Livmoderhalscancer symtom
Till regionspecifikt innehåll Livmoderhalscancer och vaginalcancer Varje år får cirka personer livmoderhalscancer cervixcancer i Sverige. Vaginalcancer är en ovanlig cancerform, varje år insjuknar 40 personer i Sverige. Livmoderhalscancer I stort sett alla fall av livmoderhalscancer orsakas av humant papillomvirus, som är sexuellt överförbara virus. Det vanligaste symtomet på livmoderhalscancer är blödningar som inte har med menstruation att göra. I tidiga skeden har man ofta inga symtom alls. Sjukdomen uppstår i livmoderhalsen, och utvecklas oftast långsamt under många år. Det gör det möjligt att upptäcka och behandla cellförändringar i ett tidigt skede. Livmoderhalscancer behandlas med kirurgi, radioterapi strålbehandling , cytostatika eller en kombination av dessa. Den relativa femårsöverlevnaden andelen kvinnor som överlever minst fem år är cirka 70 procent. Tack vare den gynekologiska cellprovtagningen är det bara en tredjedel så många kvinnor som får livmoderhalscancer, jämfört med om screeningen inte hade funnits.